Regeringen har aviserat att man i slutet av mars kommer att presentera propositionen om finansiering av ny kärnkraft. Detta trots de olika negativa konsekvenser av utredningsförslaget som remissinstanserna pekat på.
Möjligtvis har regeringen skruvat på förslaget för att tillmötesgå någon del av kritiken. Men kritiken från remissinstanserna var så omfattande, att de allra flesta invändningar lär kvarstå.
Mycket tung kritik levererades av den egna expertmyndigheten Energimarknadsinspektionen (Ei), som konstaterade: ”Ei ser en uppenbar risk att förslaget kommer att dämpa investeringar i andra kraftslag, vilket potentiellt skulle kunna försämra förutsättningarna för energiomställningen.”
Naturvårdsverket påpekade å sin sida att det saknades analys av förslagets miljökonsekvenser och hur finansieringsmodellen skulle påverka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen.
Svenska kraftnät lyfte vidare att förslaget riskerar att tränga undan andra och billigare kraftslag, inklusive befintlig kärnkraft. Motsvarande invändning kom också bland annat från energibolaget Eon samt från Chalmers, KTH och Luleå tekniska högskola.
Bristen på teknikneutralitet påpekades av Konkurrensverket. Men ännu tydligare var kritiken från Institutet för Näringslivsforskning, som utöver sitt remissvar också i en debattartikel helt avfärdade förslaget, tillsammans med organisationerna Timbro och Ratio.
Finansieringen föreslås i utredningen ha tre hörnstenar. Den första är att staten finansierar 75 procent av investeringen genom att låna ut 300 miljarder kronor till låg ränta. Den andra är att staten under 40 år garanterar ett fast pris för elen på 80 öre/kWh. Den tredje är att om kärnkraften ändå inte bär sig aktiveras en garanterad avkastning.
Den första delen är enklast att se de ekonomiska konsekvenserna av, då de subventionerade räntorna slår direkt mot statskassan. Det är alltså pengar som årligen kunde användas till något annat. Men det är samtidigt den lilla delen av subventionen.
Den andra delen av subventionen är svårare att veta hur omfattande den i slutänden kommer att vara. Utredningen har utgått från det högst osannolika genomsnittliga elpriset 67 öre/kWh, och med det landat i en subvention på 13 öre/kWh. Svenska kraftnät har underkänt utredningen i den delen. Olika bedömare spretar i prognosen inom spannet 25–50 öre/kWh. Om exempelvis Bixia har rätt att elpriset under 2030-talet ligger på 50 öre eller strax därunder, innebär det alltså en subvention till ny kärnkraft på 30 öre/kWh snarare än 13.
Samtidigt som det framtida genomsnittliga elpriset sannolikt överdrivits kraftigt i utredningen har nivån för att kunna finansiera kostnaden för ny kärnkraft underdrivits. I stället för att intäkterna måste vara 80 öre/kWh visar SNS Konjunkturråd att 132 öre/kWh är en mer realistisk nivå. Och med ens är subventionsbehovet 82 öre/kWh, det vill säga 6 gånger mer än vad utredningen anger.
Den delen av subventionen är tänkt att finansieras av elanvändarna, genom att en redan hög elskatt höjs än mer.
För att finansiera utredningens beräknade subventionsbehov på 13 öre/kWh skulle det handla om en höjd skatt motsvarande 50–60 kr/månad för ett villahushåll. Men en mer realistisk nivå är alltså över 300 kr/månad. Därtill ges sannolikt undantag till den elintensiva industrin, vilket innebär att hushållen får bära en ännu tyngre finansieringsbörda. Är landets villahushåll redo att ställa upp på en sådan kostnadshöjning? Om inte – vilka politiska partier är det?
Utöver de direkta negativa ekonomiska konsekvenserna för såväl statskassa som hushåll skulle förslaget om det klubbas slå ihjäl intresset för ny förnybar elproduktion, i synnerhet vad gäller de planer som finns för havsbaserad vindkraft. Resultatet blir alltså ny kärnkraft i framtiden mot minskad utbyggnad av elproduktionen i närtid.
Hur regeringen väljer att gå vidare i detalj vet vi inte riktigt än. Men när propositionen väl är lagd är det upp till riksdagen att bifalla eller avslå förslaget. Än finns alltså de demokratiska möjligheterna att avfärda en urholkning av både statens finanser och hushållens ekonomi som nog ingen egentligen vill se.
Maria Röske,
ordförande 100% förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Aktuell Hållbarhet.
.jpg)
