I en tid när omställningen från fossil till förnybar energi blir allt mer akut och OECD kritiserar Sveriges klimatpolitik, väljer regeringen att montera ner förutsättningarna för förnybar el.
Färre kommer investera i solceller
I propositionen Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el föreslår regeringen att skattereduktionen på kostnaden för installation av solceller på villatak sänks från 20 till 15 procent den 1 juli 2025. Det föreslås även att skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el helt plockas bort den 1 januari 2026.
Dels leder förändringarna till ett minskat intresse att investera i solceller, dels är de ett dråpslag mot alla som redan har gjort det. Varför ser inte regeringen nyttan med att många äger sin egen elproduktion och därmed tar ansvar för både sin egen energiförsörjning och för att minska landets sårbarhet?
Borde inte småskaligt privat ägande vara något som en borgerlig regering uppmuntrar, i stället för att prioritera storskalig statligt finansierad elproduktion?
Att det handlar om aversion mot just solceller, och inte ett generellt motstånd mot avdragssystem, visas med all tydlighet när regeringen samtidigt ökar rotavdraget från 30 till 50 procent. Nya kök i villorna är alltså mer angeläget för regeringen än fler solceller på taken.
Regeringen förändrar spelreglerna
Det finns ytterligare en negativ dimension av regeringens proposition: att förändra spelreglerna skapar oförutsägbarhet. Om den som har gjort en investering utifrån gällande spelregler plötsligt ser att de förändras innebär det inte bara att de befintliga kalkylerna slås sönder, utan att tilltron till politiken skadas.
Vem törs investera i förnybar elproduktion framöver, när förutsättningarna är så oförutsägbara? Stöd för att introducera ny teknik bör följa en för alla tydlig successiv avtrappning över tid, i stället för tvära kast från en dag till en annan.
Regeringens politik går dessutom i otakt med EU:s beslut att alla nybyggda bostäder ska ha solpaneler från 2029. EU vill intensifiera utbyggnaden av förnybar elproduktion, medan Sveriges regering agerar på ett sätt som bromsar utbyggnadstakten.
Solenergi kompletterar vindkraft – solelen ger mest på sommarhalvåret, och vindkraften mest på vintern. Den som har solceller på taket kommer att kunna leverera ut el på nätet delar av året, men vara beroende av att köpa el andra delar av året.
Med dagens skatteregler ges möjlighet att delvis kvitta överskott mot underskott. Eftersom skatteavdraget enbart gäller för så många kilowattimmar man själv köper, är det i praktiken alltså inte en subvention regeringen nu vill plocka bort – utan den kompensation mikroproducenten hittills erhållit.
Elnätsbolag försvårar för förnybar elproduktion
Situationen blir än värre av att propositionen kommer när Energimarknadsinspektionen precis har fattat beslut att vissa som vill installera solel inom befintlig huvudsäkring måste betala många tiotusentals kronor för att få mata ut el på nätet. Det enda rimliga är att produktion inom befintlig huvudsäkring inte betraktas som en ny anslutning som kräver anslutningsavgift.
Om en omställning från fossilbilar till elbilar ska kunna ske i snabb takt är en förutsättning att det är möjligt för folk att ladda elbilen hemma. Riksdag och regering borde därför ställa krav på elnätsföretagen att genomföra de nätförstärkningar i bostadsområden som är nödvändiga, i stället för att passivt se på när elnätsbolag försvårar för förnybar elproduktion med orimligt höga anslutningsavgifter.
Om kostnaden för inmatningsabonnemang överstiger intäkterna från försäljning av överskottsel finns förstås inget incitament att bidra med elproduktion. Ökade kostnader för installationen samtidigt som skattereglerna försämras gynnar inte intresset för solceller.
Vad är det som får regeringen att vilja strama åt förutsättningarna för solceller från alla håll, samtidigt som man inte tycks ha någon bortre gräns för hur mycket ekonomiskt stöd som kan erbjudas ny kärnkraft?
Maria Röske, ordförande 100% förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Altinget.