Madeleine Staaf Kura inleder med att understryka mitt engagemang för vindkraft, i sin replik på min debattartikel om varför förnybar el är att föredra framför fossilfri el. Men det är i princip det enda korrekta i hennes artikel. Angående engagemang är det bra för läsarna att samtidigt veta att Staaf Kuras webbsida ”Vindkraftsupplysningen” tidigare haft bankgironummer kopplat till SD-profilen Kent Ekeroth, som utöver allt annat också pratat om klimatfrågan som en bluff. I de filmer organisationen gör låter de ”klimatskeptiker” komma till tals och sprider myter som till exempel att vindkraften alstrar problematiska mängder mikroplaster. Hennes korståg mot vindkraften har alltså inte någon grund i ett engagemang för miljö eller klimat.
Mänsklig aktivitet har i stort och smått påverkan på miljön. Man kan därför vara av åsikten att all elproduktion är principiellt förkastlig. Men om man säger nej till vindkraft av miljöskäl, och ändå vill kunna fortsätta använda elektricitet, står man inför ett dilemma: I jämförelse med andra kraftslag har vindkraften väldigt liten negativ miljöpåverkan. Vindkraften orsakar i sin omvandlingsfas till el inga utsläpp, behöver inget bränsle som ska transporteras till kraftverket, och alstrar inte heller något avfall som måste tas om hand eller slutförvaras. Däremot finns viss miljöpåverkan vid produktionen av vindkraftverket, men redan efter omkring ett halvår har verket producerat samma mängd el som gått åt för tillverkningen. Talar vi klimatpåverkan har vindkraften enligt IPCC mycket låga utsläpp (11 gram koldioxidekvivalenter/kWh). Enbart vattenkraften har mindre klimatpåverkan.
Trots det passar vindkraft inte var som helst, utan påverkar omgivningen med ljud och skugga, utöver att ta mark i anspråk. Det krävs därför noggranna miljöprövningar innan man kan bygga vindkraft.
Madeleine Staaf Kura oroar sig dock för att vindkraftverk innehåller metaller, plast och olja. I konsekvensens namn är det då inte bara all annan elproduktion hon måste vända ryggen, men också allt från mobiltelefoner till fordon. Är Staaf Kura lika kritisk till allt sådant?
Avslutningsvis hävdar Staaf Kura: ”Utan lagringsmöjligheter eller reglerkraft i form av planerbara energikällor som vattenkraft eller kärnkraft blir systemet extremt sårbart. Vindstilla dagar riskerar Sverige att stå utan tillräcklig elproduktion.” Det är många fel i det påståendet. För det första står inte Sverige utan reglerkraft, utan har det i form av väl utbyggd vattenkraft. För det andra finns goda möjligheter att bygga ut lagringskapaciteten. För det tredje kan inte kärnkraft fungera som reglerkraft. Kärnkraften är designad för konstant leverans av hög effekt. För att parera de tider kärnkraften stängs av, planerat eller oplanerat, krävs i stället reglerkraft.
Inte heller hennes påstående att vindkraften ”subventioneras fortfarande kraftigt genom 'gröna fonder' och andra stödåtgärder” är korrekt. Den landbaserade vindkraften i Sverige står i dag helt på egna ben. Att stöd fanns när tekniken utvecklades är en annan sak, och inget som är unikt för just vindkraft.
Vad som driver Madeleine Staaf Kuras hat mot vindkraften är fortfarande oklart. Men det handlar inte om att hon värnar miljö, samhällsekonomi, klimatomställning eller energisystem.
Maria Röske
Ordförande, 100% Förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Aktuell Hållbarhet.
