Fossilfritt räcker inte - förnybart är nödvändigt
En av den nuvarande regeringens första åtgärder var att skrota den av riksdagen tidigare beslutade inriktningen att Sverige ska ha 100 procent förnybar elproduktion. I Vårändringsbudgeten för 2023 (prop. 2022/23:99) angavs istället att målet för elproduktionens sammansättning år 2040 ska vara 100 procent fossilfri elproduktion. Tyvärr ser vi nu hur olika organisationer och företag följer detta språkbruk, och i sina måldokument ändrar tidigare uttalade mål om att använda 100 procent förnybar energi till skrivningar om fossilfritt. Men förstår man då innebörden av förändringen? Att det i praktiken innebär att det övergripande målet om att nå en hållbar utveckling överges?
Många tror att begreppen är synonymer, helt enkelt olika sätt att uttrycka samma sak. Andra anar kanske skillnaden, men resonerar att utifrån hur bråttom det är att fasa bort utsläppen av koldioxid är målet om fossilfritt överordnat allt annat, och att det därför är mindre relevant att också prioritera de kraftslag som är förnybara, så länge vi ersätter all fossil energi.
Men båda grupperna har fel. Det som skiljer begreppet fossilfri från förnybar är att den förnybara elproduktionen kommer från flöden som naturligt förnyas. Vatten, vind, sol och bioenergi är typexempel på förnybara energislag, även om det beträffande bioenergi är viktigt att inse att det finns begränsad hållbar tillgång. Dessa kraftkällor är förstås också fossilfria. Men begreppet fossilfri energi är samtidigt bredare, och innefattar allt som inte kommer från fossila bränslen som kol, olja och naturgas. Kärnkraften är alltså fossilfri, men inte förnybar, eftersom det uran som används i reaktorerna är en ändlig resurs.
För att skapa ett långsiktigt hållbart energisystem är det därför inte tillräckligt att elproduktionen är fossilfri. Om en ändlig resurs används finns alltid en bortre parentes för när den resursen kommer att vara så dyr att produktion till rimliga kostnader är omöjlig. Enligt World Nuclear Association handlar det om ca 90 år. Och om kärnkraften byggs ut globalt kortas tiden reaktorerna kan användas, i takt med att uranpriset ökar.
För de flödande energikällorna finns inte någon kostnad motsvarande kärnkraftens kostnad för uran. Vinden, solinstrålningen och vattenflödet kommer i praktiken gratis. Däremot finns det kostnader för drift och underhåll, både för vindkraft och vattenkraft, som motiverar att även dessa kraftslag stängs av när marknadspriset på el är för lågt. Men så länge jorden kretsar kring solen kommer de flödande energikällorna finnas kvar. Det finns därför i praktiken ingen bortre gräns för sol-, vind, -vatten och biokraft.
De företag och organisationer som ställer sig bakom principerna om en hållbar utveckling borde därför sträva efter att alltid upphandla och välja förnybart snarare än fossilfritt. Det finns inget hinder mot att vilja mer och gå längre i miljö- och klimatarbetet än den lägsta nivå som riksdag och regering beslutat om. Även om Sverige som land nu tyvärr utmärker sig som ett land där utsläppen ökar, kan svenska företag hålla fanan högt och göra vad man kan för att motverka en negativ utveckling. Vår uppmaning till alla, både offentliga och privata aktörer, är därför att inte gå i "fossilfrifällan", utan fortsätta driva på för 100 procent förnybart!
Maria Röske, ordförande 100% Förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Aktuell Hållbarhet
