När inte ens 400 miljarder kronor i kreditgarantier räcker för att få ny elproduktion på plats, är det oförsvarligt att energieffektivisering inte ges större utrymme i energipolitiken. Förslagen på åtgärder finns – nu måste energiministern skrida till handling.
Elektrifieringen av transportsektorn och etablering av nya elintensiva industrier ställer tveklöst krav på ökad elproduktion. Från dagens elanvändning på cirka 120 terawatt-timmar per år (TWh/år) (exklusive nätförluster) bedömer Energimyndigheten att vi redan år 2030 har ett behov i spannet 150 TWh – 220 TWh/år. Om vi på bara sex år ska kunna öka elproduktionen så snabbt är nya etableringar av vind- och solparker det som har störst potential att stå för det tillskott som behövs. Utöver det pekar också myndigheten i en ny rapport på en annan allt för ofta förbisedd potential för energieffektivisering.
I rapporten, som har titeln ”Effektiv användning av energi, effekt och resurser”, framhålls att det på sex år skulle vara möjligt att frigöra 20–25 TWh el genom lönsam effektivisering. Det handlar framför allt om åtgärder i privatbostäder och andra byggnader, men även om åtgärder inom industrin och transportsektorn. Skulle samhället lyckas ta tillvara hela denna potential motsvarar det 25–80 procent av det växande elbehovet, beroende på hur stort elbehovet blir i framtiden. Plötsligt är det inte lika mycket ny elproduktion som måste tillföras. Särskilt med tanke på att Energimyndigheten utgår från den potential för lönsam energieffektivisering som finns i befintlig teknik. Med en teknisk utveckling blir möjligheterna till energieffektiviseringar än större.
Att bortse från denna potential, och enbart fokusera på att öka elproduktionen, är både onödigt dyrt och medför onödig negativ miljöpåverkan, i form av ytanspråk och råvaruförsörjning. All elproduktion har miljöpåverkan, bland annat till följd av den produktion av stål och betong som behövs för anläggningarna. En effektivare energianvändning innebär därför inte bara ett minskat elbehov, utan också ett minskat behov av naturresurser. Därtill kommer andra positiva effekter som minskade utsläpp, lägre kostnader för elnät, bättre inomhusmiljö med mera. I kalkylen över hur skattebetalarnas pengar ska användas för att möjliggöra elektrifieringen, borde effektivisering ha en given förstaplats på att-göra-listan.
Åtgärder för att effektivisera energianvändningen, den så kallade negawatten, är ingen ny idé. Men oavsett regering har intresset för att stimulera ökad elproduktion alltid varit större än intresset för att hitta ekonomiska styrmedel som stimulerar till energieffektiviseringsåtgärder. Samtidigt som det har gått att samla en bred politisk majoritet för gröna elcertifikat, har intresset för vita elcertifikat varit mycket svagt.
Energimyndigheten pekar i sin rapport på att det inte bara saknas tillräckliga incitament för energieffektiviseringsåtgärder, utan också finns mekanismer som till och med motverkar energieffektiviseringar. Det kanske tydligaste exemplet är skattenedsättningen på el för elintensiv industri. Ett annat exempel är att dagens bidrag till energieffektivisering av småhus, som namnet till trots är inriktat på att villor som värms med gas eller direktverkande el ska byta till fjärrvärme eller biobränsle – och inte i första hand isolera. Det riskerar att leda till att värmesystem dimensioneras för illa isolerade hus, även om det skulle vara kostnadseffektivt att förbättra isoleringen.
Många av dagens styrmedel har sitt ursprung i EU-direktiv, till exempel krav på energimärkning och energikartläggning i stora företag. Ny draghjälp från EU kommer nu i form av det skärpta Energieffektiviseringsdirektivet, där ytterligare krav ställs på medlemsländerna om att bland annat ta hänsyn till möjligheten att energieffektivisera när stora infrastrukturinvesteringar övervägs. Vidare får den offentliga sektorn ett energi-sparbeting på 1,9 procent per år. Energimyndigheten ska ta fram underlag för hur detta ska kunna genomföras.
Energimyndigheten pekar på en lång rad möjliga reformer. En åtgärd som bedöms kunna ge stor nytta snabbt är att gå vidare med det förslag till energieffektivisering som fanns med i den av regeringen nedlagda utredningen av vita elcertifikat. En annan är att villkora nedsatt skatt på el med krav på efterfrågeflexibilitet, för att styra bort elanvändning från effekttoppar.
El är en fantastisk energibärare när den används rätt, men samtidigt också en resurs vi inte ska slösa med i onödan – i likhet med skattebetalarnas pengar. Regeringens expertmyndighet har lagt korten på bordet. Är energiminister Ebba Busch beredd att ta förslagen vidare till beslut, och återta ledarskapet för den resurseffektiva klimatpolitik som faktiskt är möjlig?
Maria Röske
Ordförande, 100 procent förnybart
Lotta Bångens
Vd, Eneff
Björn Berg
Vd, Ngenic
Artikeln publicerad i Aktuell hållbarhet: https://www.aktuellhallbarhet.se/miljo/energi/los-ekvationen-med-hjalp-av-energieffektivisering-ebba-busch/
