Energiminister Ebba Busch tog i Ekots lördagsintervju den 31 augusti den svenska fake news-debatten till en helt ny nivå. Om hon ska kunna agera med trovärdighet som energiminister framöver måste hon nu lära sig grundläggande fakta om Sveriges energisystem.
För en allmänt intresserad lyssnare är det lätt att tro på energiministern när hon tvärsäkert uttalar sig kring begrepp som olika energislags kapacitetsfaktor, en term de flesta inte har i sitt ordförråd, men som visar hur mycket ett kraftslag faktiskt producerar jämfört med produktionen om det alltid gick på full effekt.
Energiministern påstår att kapacitetsfaktorn är 11 procent för landbaserad vindkraft och 20 procent för havsbaserad vindkraft. Och hon lägger till ”om man räknar snällt”, för att låta påskina att hon inte vill skriva ner vindkraftens kapacitet. Men i verkligheten är kapacitetsfaktorn för ny landbaserad vindkraft 35-40 procent, och för havsbaserad vindkraft 40-50 procent, enligt International Energy Agency. Även om vi bara tittar på äldre vindkraftverk producerar de långt bättre än vad energiministern påstår, med en kapacitetsfaktor på 25 procent.
En fråga man måste ställa sig är om energiministern far med osanning medvetet eller är okunnig. Oavsett vilket är det en felaktigt negativ bild hon sprider om svensk vindkraft.
Men det är inte bara vindkraften energiministern misskrediterar, utan hela landets energisystem, som hon menar är dåligt och förstört. Fakta är att Sveriges elsystem rankas som ett av världens bästa av World Energy Council. Ebba Busch påstår också felaktigt att elen i Sverige är dyr. Detta trots att Sverige de senaste åren haft EU:s lägsta elpris.
Den som lyssnar till intervjun förleds att tro att stängningen av kärnkraft fört Sverige till elimport. Sanningen är den motsatta. I början av 2000-talet, när vi hade tio reaktorer i drift, importerade vi verkligen el. År 2003 importerade vi el 7 902 av årets 8 760 timmar. Sedan 2017 exporterar vi el i princip alla dagar på året.
Att Sverige exporterar el kan inte ens energiministern prata bort. Men hon försöker: ”det är ju när det blåser en massa och då har man inte utvecklat lagring.” Inte heller det är en sann beskrivning av Sveriges elsystem. Tvärtom är Sverige ett av få länder som har utmärkta förutsättningar att lagra energi, framför allt i vattenkraftens magasin.
Energiministerns svartmålning av Sveriges energisystem handlar sannolikt om att ge legitimitet åt förslaget att kraftigt subventionera ny kärnkraft. Och tidigare fel i intervjun bleknar när energiministern hävdar att det är ”teknikneutralt” att ge ny kärnkraft både subventionerade lån och ett garanterat pris som är dubbelt så högt som marknadspriserna på el.
Att det inte är teknikneutralt att kraftigt subventionera en enskild teknik genomskådar nog de allra flesta. Däremot riskerar många luras av energiministerns påstående att det är nödvändigt med ny kärnkraft, med argumentet att den till skillnad mot den förnybara elproduktionen är stabil.
Men kärnkraftens ”stabila” produktion är också en akilleshäl. När elproduktionen är större än efterfrågan, kan effekten pareras i både vattenkraft och vindkraft. Kärnkraften har inte den flexibiliteten, utan fortsätter att producera även när elpriserna är lägre än driftskostnaderna. Det är också en förklaring till varför ny kärnkraft inte kan finansieras på marknadsekonomiska grunder.
Avslutningsvis har energiministern fel när hon hävdar att det är politiska beslut ”som ligger bakom olönsamheten för kärnkraft”. Kärnkraften har dålig konkurrenskraft i hela världen och det går inte bygga nya reaktorer utan stora subventioner i något land.
Att energiministern prioriterar att få ett dyrare energisystem på lång sikt framför ett billigare energisystem nu är en politisk avvägning hon kan välja att göra. Men när hon försöker legitimera ställningstagandet med en lång rad direkta felaktigheter bör riksdagen reagera med en misstroendeförklaring, om hon inte nu snabbt inkommer med rättelser kring de sakfel hon torgförde i intervjun.
Maria Röske, ordförande 100% Förnybart
Artikeln ursprungligen publicerad i Göteborgs Posten
