100% Förnybart kan bistå nyhetsredaktionerna med kunskap om energifrågor
Den energipolitiska debatten i Sverige kretsar idag kring ett antal myter och missuppfattningar. Att fel sprids på sociala medier är något som är i det närmaste omöjligt att komma åt. Men vad som gör situationen än allvarligare är att direkta felaktigheter också förekommer i traditionell nyhetsmedia. Det är förstås inte medvetet, men med otillräcklig kunskap ställs inte de relevanta kritiska frågorna, och felaktiga påståenden riskerar att stå oemotsagda och spridas vidare.
Från 100% Förnybart vill vi bidra med att höja kunskapsnivån, och exemplifierar med en artikel i Dagens Nyheter.: Ulf Kristersson: Ny kärnkraft börjar byggas före nästa val - DN.se Exemplet skulle kunna vara hämtat från i princip vilken tidning som helst, och med vilken politiker som helst intervjuad. Vi står därför till förfogande med faktaunderlag till de redaktioner som vill vässa sin kompetens inom energiområdet.
1) Fråga: Kommer det att ha börjat byggas en ny reaktor före nästa val? (Nästa valdag infaller 2026-09-13)
– Ja, det kommer det att göra.
Så den omtalade spaden kommer att sättas i marken?
– I grund och botten ja. De beslut som krävs för att bygga ny kärnkraft ska vara på plats. Sen får det gärna kombineras med en fysisk spade.
Fakta när ny kärnkraft kan vara på plats i Sverige
I Sverige tar det 55-61 månader för landbaserad vindkraft att få alla relevanta tillstånd. Om kärnkraftens tillståndsprocess är lika tidskrävande som vindkraftens skulle en ansökan som lämnas in hösten 2024 kunna ha alla tillstånd som behövs på plats 2029, dvs efter valet. Och någon ansökan kommer inte att lämnas in redan i höst.
Den genomsnittliga tiden för att sedan bygga ett konventionellt kärnkraftverk ligger på runt sju år, om vi tittar på den kärnkraft som byggts i världen de senaste åren. Om bygget av ett tillståndsgivet kärnkraftsprojekt startar 2029 så skulle det alltså kunna tas i drift först år 2036 - och det förutsatt att alla upphandlingar är gjorda parallellt med pågående tillståndsprövning. Vilken aktör tar den risken?
Även med den mest optimistiska tidsplanen är statsministerns påstående felaktigt, vilket borde ha kommenterats med en följdfråga i artikeln.
2) Fråga: Om alla ska bära sina egna kostnader, varför är det då okej att subventionera kärnkraften med mångmiljardbelopp men inte havsbaserad vindkraft?
– Vi har under lång tid använt väldigt stora subventioner för att komma i gång med vindkraften. Det som föreslås för kärnkraften är ingen subvention i vanlig mening. Det är en riskdelningsmodell där man skapar långsiktiga spelregler för väldigt stora investeringar.
Fakta om subventioner till kärnkraften
Vindkraften har fått stöd för att kunna introduceras på marknaden. Detta i form av elcertifikat som inte är kopplade till någon enskild teknik, utan har varit ett teknikneutralt stöd till investeringar i alla former av ny förnybar energi. Elcertifikatsystemet avslutas 2035, med redan från 2021 är det så att inga nya anläggningar erhåller elcertifikat. Systemet är således på väg att fasas ut, och alla investeringsbeslut som numera fattas om landbaserad vindkraft står helt på egna ben.
Förslaget till finansiering av ny kärnkraft innehåller både stöd för själva investeringen, och en subvention per såld kWh under hela kärnkraftens produktionstid, dvs utan den bortre parentes som finns i elcertifikatsystemet. Kärnkraftsägarna ska garanteras 80 öre/kWh. Medelpriset för el har sedan 2019 varit 46 öre/kWh i SE3 och 54 öre/kWh i SE4, om man undantar extremåret 2022. Det innebär således en subvention på ca 30 öre/kWh. Det är i högsta grad en subvention i vanlig mening. Den enda kvarstående frågan är om den subventionen är tillräcklig. Vattenfall uppger att kostnaden för ny kärnkraft ligger i intervallet 93-117 öre/kWh. Risken är därför stor att den möjlighet till ännu större subventioner som utredningen öppnar för trillar ut.
Men även om det stannar vid en prisgaranti på 80 öre/kWh, och en subventionsnivå på 30 öre/kWh, är det långt över de 5,3 öre/kWh som elcertifikaten kostade elanvändarna när certifikaten var som dyrast, år 2010. År 2022 var nivån 0,2 öre/kWh.
Statsministerns påstående att det som föreslås inte är en subvention är felaktigt, vilket borde ha kommenterats med en följdfråga i artikeln.
3) Fråga: Tror du inte att den tekniska utvecklingen kommer att ge andra lösningar som fungerar minst lika bra som kärnkraften eller bättre?
– Att det kommer att hända mycket tekniskt är uppenbart men vad det blir vet vi inte än. Det vore rent oförsiktigt att då säga att vi gör ingenting. Att vi bara hoppas att det uppstår någonting annat som gör att vi inte behöver tänka på stabil baskraft för elproduktion i Sverige.
Fakta om alternativ till kärnkraft
Oavsett vad man i övrigt tycker om kärnkraft kommer det att ta tid innan den är på plats, och kostnaderna kommer att vara mycket stora. Detta samtidigt som det idag finns beprövade tekniker som kan vara på plats tidigare och till långt mycket lägre kostnad. Att antyda att det först är i en oviss framtid det eventuellt kan komma alternativ till kärnkraft är ett argument hämtat inför folkomröstningen om kärnkraft, och något som helt enkelt inte stämmer idag.
Den lösning som ger leveranssäkerhet till lägst kostnad är förnybar elproduktion med vatten, sol och vind, kombinerat med energilager och gasturbiner för att hantera variationer i elproduktionen. Det är inte förhoppningar om framtida tekniker, utan lösningar som finns idag. Därtill kommer möjligheter till investeringar som effektiviserar elanvändningen och som styr den till tider när det finns överskott på effekt.
Konceptet FörNUbart 24/7 visar att om en ökad elanvändning med 40 procent i SE3 och SE4 möts med 100 procent förnybar elproduktion landar investeringskostnaden på cirka 430 miljarder kronor och systemkostnaden på 54 öre/kWh, dvs långt under de nivåer som kärnkraften kommer att kosta enligt utredningen om finansiering av ny kärnkraft.
Alternativet till kärnkraft är således inte att inte göra någonting. Däremot kommer beslut om att gå vidare med subventioner till ny kärnkraft att lägga en hämsko på investeringsviljan i förnybar energi, vilket gör att det tillskott av ytterligare elproduktion som skulle vara möjligt att få på plats i närtid uteblir. Att istället behöva invänta att ny kärnkraft tas i drift först under andra halvan av 2030-talet riskerar dessutom att driva upp elpriserna, med resultat att industri innan dess flyttar från Sverige.
Statsministerns påstående att vi idag inte vet vad alternativet till kärnkraft skulle vara är direkt felaktigt, och hans slutsats att det då vore oförsiktigt att inte göra någonting alls är vilseledande, vilket borde ha kommenterats med en följdfråga i artikeln.
